Robert Karjel
Ledarskap och medarbetarskap under pressade förhållanden
Robert Karjel har lett en helikopterdivision i Adenviken för att bekämpa pirater och byggt upp en division räddningshelikoptrar i Afghanistan, på uppdrag av FN och EU. Robert blev utsedd till Årets Talare 2016.
Ämnen
• Lagsamverkan, Medarbetarskap, Teamwork, Ledarskap, Projektledning, Riskhantering, Stress och säkerhet i pressade situationer
• Ledarskap under påfrestande förhållanden
• Piratjakten utanför Somalia
Robert Karjel inspirerar kring hur en organisation likväl som den enskilde medarbetaren framgångsrikt möter helt nya uppgifter trots svåra yttre och inre förhållanden och individens egen tveksamhet eller rent utav rädsla. Du får insikt i och verktyg för hur det ”omöjliga” kan delas upp i hanterliga delar utan att helheten förloras och ett faktiskt resultat uppnås.
Inför uppdraget att bekämpa somaliska pirater fick han mycket kort tid på sig att förbereda sig och sitt förband på insatsen. Organisationen var präglad av tidigare misslyckanden inom försvarsmaktens helikopterverksamhet, där prestigeprojekt kraftfullt försenats och många kollegor omkommit i flyghaverier.
Under insatsen lyckades dock den fartygsstyrka som Karjel och hans division ingick i avvärja mer än 100 piratattacker och eskortera mat och mediciner till miljontals svältande i Somalia. En prestation som rönt stor uppmärksamhet även internationellt.
Karjel inspirerar kring hur man föder framgångsrika organisationer genom att skapa drivkraft hos individen. Hur man går från den enskildes rädsla att misslyckas till en gemensam känsla av både vilja och förmåga att uppnå något stort. Karjel ger insikter i betydelsen av att individen både är villig att ta ansvar, men också ges möjlighet att också ta det. Han visar också med oerhört konkreta exempel på hur lagsamverkan åstadkoms, och hur beslutsprocesser under press kan förstås och underlättas.
Karjel skräddarsyr alla sina föredrag beroende på sammanhang: ledarskap, medarbetarskap eller som ren inspiration, från kortare föredrag till heldagar med workshops. Allt utgående från en ovanlig, dramatisk och djupt berörande historia.
Robert Karjel har civilingenjörsexamen i Teknisk Fysik, har utbildats vid amerikanska Marinkåren och under 2005 var han Copeland Fellow vid anrika Amherst College i Massachusetts där han arbetade som författare. Karjel har gett ut fyra romaner, hans femte ”Efter monsunen” kom ut hösten 2016 och har redan sålts till ett drygt tiotal länder. Han föreläser både på svenska och engelska.
Krishantering
I en värld som senaste tiden präglats av olika typer av kriser och allvarliga händelser är krishantering ett hett ämne. Få organisationer och företag är förberedda med utformade strategier vid en eventuell kris av något slag.
De grundläggande komponenterna att förhålla sig till, oavsett krisens dimensioner eller karaktär är: tid, kommunikation och förmåga.
Tid. Hanteringen av tiden är krisens viktigaste faktor. Den uppenbara jämförelsen är brandkåren, där personalen ständigt är i beredskap vid sina fordon för att omedelbart kunna agera, men där finns också den politiska organisationen som väntar alldeles för länge med ett korrigerande uttalande och en småsak plötsligt får helt andra proportioner. Men innan någon som helst handling vidtas är viktigt att ställa sig en inledande och avgörande fråga: Vad är det egentligen som har som har hänt? Här behöver krisen ALLTID sättas utifrån organisationens mål och ambition. Det är också den frågeställning som är allra svårast att handskas med.
Kommunikation. Media är inte något som ska ”hanteras” utan en viktig resurs där man inte bara kan påverka krisens förlopp utan också brett kommunicera. Trovärdighet är A och O. Att hellre vänta något med att gå ut för att kvalitetssäkra innehåll och budskap, snarare än att falla för trycket att i alla fall ge något (Jämför polisens presskonferens ganska sent på kvällen den 7 april efter dådet på Drottninggatan, kontra andra kanalers rapporter om skjutningar runt om i Stockholm. I direkt nutid kan vi se hur väldigt olika företag och organisationer hanterat #MeeToo kampanjens effekter, konsekvensen blir i vissa fall att man växer i allmänhetens ögon, i andra ett platt fall.) Man ska också vara medveten om att det man kommunicerar inte bara ska uppfylla behov och värderingar som är giltiga i krisen hetta utan även är något man kan stå för långsiktigt.
När den akuta krisen är över ställs ofrånkomligen frågan – vems fel var det inträffade? En skuld ska fördelas. Kanske har den egna personalen agerat i sociala medier med mer eller mindre medvetna agendor. Under en kris har etablerade medier högre förtroende hos allmänheten än alternativa/sociala medier. Det är i den efterföljande debatten som de senare kan få stort genomslag. Befinner du dig i krisens mitt, sitter du på informationen och du väljer vad som kommuniceras, det är när man inte alls kommunicerar som man blir omkörd av vad andra fyller vakuumet med. Missköts debatten kan det i sig generera den egentliga krisen.
Förmåga. Även om man har tillräckliga resurser, kan det vara så att de rutiner och bestämmelser man har att hålla sig till i det dagliga arbetet plötsligt innebär orimliga konsekvenser eller risker under en kris? Här krävs att man övar, men en alltför vanlig fälla är att man just övar för det man tror sig ha resurser och rutiner för, snarare än det som sannolikt inträffar. Det innebär att en övning i viss mån faktiskt ska leda till misslyckanden och blottlägga brister, det är naturligt, svårigheten är att hitta den rimliga nivån. En övning av den typen ger ett betydligt större utbyte om den också innehåller ett antal uppehåll där man ”stoppar tiden”, för att analysera det inträffade och få möjlighet att omorganisera eller korrigera handlingar, innan man går vidare.
Även om man inte kan förutse när det oförutsedda inträffar, går det att förbereda sig inför det. Genom att ha en beredskap för hur organisationen ska agera minimeras de skador som kan följa på en illa hanterad kris.
