Hon bestämde sig för att leva!
I mars 2012 drabbas hon av en sjukdom som nästan tar hennes liv. Hon benamputeras. I november samma år kan hon ta ett fåtal stapplande steg med hjälp av kryckor. I början av oktober 2013 klarar hon några timmar utan rullstol. Nu ska hon tävla i triathlon.
Det strålar om Shahrzad när hon kommer in på gymmet Onyx café i Borås. Strålar av glädje, kraft och en hel massa vilja. Hennes skratt är bubblande och smittsamt. Och hon skrattar ofta. Men hennes historia är en berättelse om flykt, sjukdom och självmordstankar. Om en kropp som ger upp. En historia så svart att man knappt orkar höra den. Samtidigt så full av hopp, styrka och glädje att man måste lyssna. Att man måste berätta den för andra.
Shahrzad kom som flykting till Sverige från Iran 1989. Hon var en liten sprallig femåring som var tvungen att lämna sitt hemland, sina kompisar och släktingar för en oviss framtid. Men en femåring anpassar sig. Trots tuffa år i ett nytt land, med ett nytt språk och nya seder och bruk går det bra för Shahrzad. Efter gymnasium i Borås flyttar hon till Stockholm för studier på KTH. Hon får ett bra jobb och livet ser ljust ut. Shahrzad tränar mycket, lever hälsosamt och umgås med vänner. På jobbet ges hon mer och mer ansvar. Snart ska hon driva två stora globala projekt.
– Jag arbetade sena kvällar och ibland helger. Men det var inget jag klagade på. Jag sov färre timmar för att hinna göra allt jag ville göra. Många gånger tittar jag tillbaka och frågar mig själv om jag drev mig själv för hårt, inte lyssnade på min kropp? Missade jag varningssignalerna?
”Det finns bara ett sätt att beskriva hur en människa vågar dela med sig av sitt allra innersta: MOD! Tack Shahrzad för att du skakade om oss och fick oss inse vår egen potential!”
”Shahrzad är enligt mig Sveriges grymmaste superkvinna med den målinriktningen, fokuseringen och att sen lyckas hela vägen, så imponerande! Framförandet var dessutom innerligt, transparent och otroligt energigivande, där hela åhörargruppen satt som klistrade från början till slut. Det här är ett av de bästa och mest givande föredrag jag hört.”