Contents utbud

Jason “Timbuktu” Diakité

Jason Diakité är son till Madubuko Diakité som är känd för sin forskning om mänskliga rättigheter. Han växte upp i Lund och eftersom hans föräldrar kommer ifrån USA har han både engelska och svenska som modersmål.

Under 2003–2004 kom albumet The Botten Is Nådd som följdes av en turné tillsammans med DJ Amato och Chords och Damn!. Timbuktu vann under den här tiden sin första Grammis, skrev musik till tv-serien Kniven i hjärtat och medverkade i filmen Babylonsjukan. Sommaren 2004 gav han ut en skiva med Helt Off och Chords. År 2005 släpptes albumet Alla vill till himmelen men ingen vill dö som den 25 juli samma år sålde guld i Sverige (numera platina) och även senare i Norge. Timbuktu vann 2005 två Grammisar för “Årets textförfattare” och “Årets HipHop/Soul”.

2007 släpptes albumet Oberoendeframkallande med singlarna “KarmaKontot”, “Lika barn avvika bäst del 2” och “Fantasi”, skivan har sålt guld i Sverige. Året efter, 2008, släpptes albumet En high 5 & 1 falafel med singlarna “Tack för kaffet” och “N.A.P”.

Den 8 juni 2011 utgavs Timbuktus sjunde studioalbum, Sagolandet. Den 9 mars samma år släpptes låten “Dansa”. Första officiella singeln från Sagolandet var “Dödsdansen” och hade radiopremiär den 13 april 2011. “Dödsdansen” följdes upp med singlarna “Allt Grönt” och “Resten Av Ditt Liv”, som är skriven tillsammans med Oskar Linnros. “Resten Av Ditt Liv” blev nominerad till en Grammis för “Årets Låt” 2012 och har sålt 3 x Platina. Timbuktu vann samma år en Grammis för “Årets hiphop/soul” för Sagolandet och skivan har sålt Platina i Sverige.

2013 släppte Timbuktu tillsammans med Kartellen låten “Svarta duvor och vissna liljor”. En låt som fick mycket uppmärksamhet i media då den innehåller textraden “Dunka Jimmie gul & blå, hissa i en flaggstång”. Låten anses av Sveriges Radio vara kontroversiell och ha ett “våldsamt innehåll”. Därför spelas den inte okommenterat av SR, trots höga listplaceringar.

2012 släpptes låten “Fallskärm”, låten är skriven tillsammans med Oskar Linnros. Låten medverkade på samlingsskivan Pusselbitar som släpptes senare samma år. “Fallskärm” har sålt Platina och Pusselbitar Guld i Sverige.

Timbuktu gjorde tillsammans med Måns Asplund låtarna “Inte stor nog” och “Stor nog” till filmen “Hokus Pokus Alfons Åberg” som hade svensk biopremiär 23 augusti 2013.

I slutet på 2012 släpptes albumet Full Ära tillsammans med bandet Damn!. En nyinspelad samling av tidigare släppta låtar för att fira deras 10 år tillsammans som turnerande enhet. Tillsammans blev de tilldelade en Grammis för “Årets hiphop/soul” för albumet[13]. Några månader senare släppte SVT dokumentären “Timbuktu & Damn! – År tio” där man får följa dem från starten 2002, under turnélivet, en resa till Moçambique och ändra fram till inspelningen av Full Ära.

I januari 2014 släpptes Timbuktus senaste studioalbum För Livet Till Döden. I samband med släppet av street-singeln “Spring” gjordes en hemlig kampanj under namnet #spring140131 där kända personer så som Noomi Rapace, Veronica Maggio, Henrik Larsson, Pelle Almqvist och Joel Kinnaman sprang i videos utan avsändare som spreds på nätet. Ytterligare singlar som släpptes från skivan var “Den svenska skammen”, “Annie Leibovitz” och “Misstänkt ft Beldina och Seinabo Sey”

Timbuktu är, tillsammans med bland andra Lena Endre och Carolina Klüft, aktiv som goodwill-ambassadör för Svenska FN-förbundet.

Hans nya hyllade bok “En droppe midnatt” är basen i hans fantastiska föreläsning

“31 år senare sitter jag i mammas lägenhet på Östra Torn i Lund och minns klasskamraternas glåpord som gjorde det omöjligt för mig att undfly sanningen att min hudfärg var avgörande för hur världen skulle bemöta mej. Jag minns min irrande, envisa jakt efter en mindre splittrad identitet. Jag söker fortfarande platsen där jag hör hemma. En plats där jag inte är mitt emellan. Där jag inte behöver påminnas om mitt hälftenskap. Jag har under så lång tid varken känt mej svensk eller amerikansk, vit eller svart.
Jag vet inte om jag kan leva med tanken på att hem bara ska finnas inom mej och aldrig få bli en fysisk plats…

Jag tar fram farfar Silas gamla beiga rock där den hänger längst in i garderoben. Det enda jag förutom några vaga minnen har från honom.

Det är så många frågor jag skulle vilja ställa farfar. Den enkle kyparen som i alla fall alltid hade blanka skor. Han som lämnade den fattiga Södern 1920 i hopp om ett bättre liv i Harlem. Samma Harlem som pappa lämnade 1968 i hopp om ett bättre liv i Lund.

Varken mamma eller pappa minns att dom någonsin hade ett samtal med honom om hans liv, hans strävan, hans drömmar, hans sorger eller passionerade stunder.

Jag knyter den gröna slipsen runt halsen, tar på mig farfars slitna trenchcoat, mina nyputsade bruna läderskor och går ut.”

I sökandet efter sina rötter gräver Jason “Timbuktu” Diakité i en familjehistoria från slaveriets USA till folkhemmets Sverige. En droppe midnatt är en gripande berättelse om härkomst, identitet, motstånd, rasism och längtan efter tillhörighet.

“Diakités familjebakgrund är så svindlande och fascinerande att jag kommer på mig själv med att tänka på den som fiktion. Från bomullsodlingarna i South Carolina till fadern och hans syskon som skickades till Nigeria av en distanserad och kall mor. Här tecknas också en stark röd tråd om rasismen; från slaveriet i 1800-talets USA till de rasistiska glåpord och den internaliserade rasism som barnet Jason i universitetsstaden Lund i Sverige utsattes för över 100 år senare.”
– Expressen

“Det är en viktig bok. I en tid när det pratas alltmer om kulturell identitet och diskuteras kring vad som är svenskt och inte minst vilka som egentligen är svenskar. I dessa dagar då det förs fram förslag om medborgartest och kulturkanons och när insläppen till den blågula gemenskapen blir allt snävare och snålare. När rasismen och rädslan för det främmande accepteras och sedan normaliseras. Ja, då blir Jason Diakités bok inte bara en personlig utvecklingsberättelse. Utan också en uppfriskande syresättning rakt in i den politiska agenda som bygger på en pragmatism som backat så långt från anständighetens gräns att den förvandlats till undfallenhet och ren feghet.”
– Göteborgs-Posten

Print Friendly, PDF & Email